Vanliga frågor och svar

Vi får ofta återkommande frågor till oss. Här presenterar vi de mest förekommande.

Självklart! Det är flera hos oss som är homosexuella.

Jag är tillsammans med en sexmissbrukare sedan 5 år (han är 61 och jag är 49) som enligt han själv har kommit över sina problem p.g.a. känslorna för mig. Min fråga är; är det möjligt att komma över ett sexmissbruk av egen kraft och vilja? Han är ofta frånvarande och har fortfarande en tendens till att ljuga sig ur alla situationer och det har resulterat i att jag inte kan tro på något han säger. MVH /Marita

Hej Marita!

Ett beroende är trauma relaterat.  Ett trauma är något som skadat mig som jag försöker förtränga, hantera, kapsla in. Det i sin tur gör att jag är ensam i det som drabbat mig. Så på frågan om jag kan sluta att vara ensam på egen hand så har du svaret i frågan. Man dömmer sig som svag eller fel och som bättre eller sämre än andra så enda sättet att hantera sin liv på är att ”skärpa sig”. Det är inte skärpa sig man ska, man ska bli av med vad som hindrar en från att leva. Det är ju sin egen relation man sviker.

Efter som jag har svårt att se mig själv så ser jag bara yttre omständigheter och ser inte hur jag påverkar dem. Att jag skapar min bristande kommunikation i relationen.

Ett beroende, missbruk kan du inte sluta med själv . Du kan möjligen byta det mot annat beroende.

Det är viktigt att komma ihåg att ett missbruk har jag därför att jag inte kan ta ge mig mina behov. Mina förtryckta behov blir istället begär som inte ger mig något, det bara stillar sinnet för stunden.

// Thomas

Hej,

Min man är sexmissbrukare sedan ca 6år tillbaka.Jag undrar finns det hopp om att kunna rädda vårt äktenskap? Eller har sexmissbrukare på vägen tappat sina riktiga känslor, och bara är rädda för att bli lämnade ensamma..!??// Maria


Hej Maria

Känslorna finns där inne i honom. En del av sexberoendet har just i syfte att skydda värdpersonen från sina känslor. Att skydda sig från sig själv, så att säga. Det bor så mycket rädsla, smärta, skam och skuld i en. Man kan inte släppa det beteendet själv. Att ge sig värdet att söka hjälp och befria sig från det destruktiva överlevnadsmekanismerna är steg ett. Allt du/han/ni behöver göra är att lyfta luren och säga att ni behöver hjälp.

// Thomas

Vad är det som gör att jag inte vågar lämna min fru som hela tiden är otrogen mot mig?

Sannolikt är det ditt medberoende. Ett medberoende är lika destruktivt som alla andra beroenden. Om du har ett medberoende så har du med största sannolikhet givit/offrat mer än vad du har. Du har funnits där, burit ansvaret för relationen. Ju mer du burit desto mindre har din partner tagit sitt ansvar. Det har blivit en ”björntjänst”. Vartefter det fortskrider, så tappar du bort dig själv i ditt fokus att ”ta hand om” din partner. Du har blivit beroende av att ta hand om någon som blir mer och mer hjälplös. Frågan är inte huruvida du ska lämna eller inte, utan du behöver hjälp för ditt medberoende. Tar din partner rygg på dig så finns hopp om en relation.

Varför ska jag välja denna behandlingsform? Det finns så många- hur vet jag vilken som passar just mig?


Vi har som inriktning att behandla orsak och inte enbart beteende eller symtom. Att läka de faktiska skador som vi har. Att förstå vad ett beroende är.

Därför behövs det att i ett första skede behandla det tillstånd jag befinner mig i för att kunna behandla orsaken till att jag har dessa destruktiva överlevnads strategier. Ett beroende är knutet till traumaupprepningar. Dvs, hur jag i min uppväxt försökte få det jag behövde, men alldrig fick.

Det är, det tillståndet jag sitts fast i. Hur jag som liten behövde bli sedd och bekräftad för den jag är och inte för den jag ”skulle” vara. Alternativt att jag tröstar mig med en falsk trygghet som beroendeutagerande är.

Hur länge behöver jag gå för att mitt beteende ska förändras och jag får känna mig som en stark och stabil individ som jag så länge har önskat?


Desto större åtagandet är desto snabbare går det. Ju större sjukdomsinsikt jag får ju friskare blir jag. Ju mer jag förmår bjuda in andra i mitt liv ju friskare blir jag. Så därför kan man inte säga hur lång tid det tar exakt. Men vanligt är att man går 1,5-2 år. Ofta märker man redan efter 3-4 veckor en skillnad som gör resan lättare. Det är en befrielse att äntligen gör något konstruktivt.

Jag är rädd att öppna mig helhjärtat för andra och till stor del för mig själv- då jag helst vill förtränga mina egna brister. Hur ska jag våga öppna mig inför en grupp med andra människor?


Den rädslan är just vad som är ett beroende: jag är rädd för mig själv. Den känner alla som går i behandling. Men när jag sitter i gruppen och lyssnar på andra, kanske helt olika människor, berätta precis samma saker som bor i mig så öppnas ett otroligt behov av att dela med mig. Det är just det, att jag är så ensam i mina rådslår som gör att jag har stängt in mig och flytt in i att försöka ta kontroll över mina känslor och då isolerat mig mer och mer.

Vad innebär det att gå i behandling?


Det innebär att ingå i en grupp som ses en gång i veckan, där vårt gemensamma mål är att bli fria vårt destruktiva beteende. För att kunna se våra behov istället.

Att våga släppa in andra och släppa ut sig själv. Gruppen är en förutsättning för att bli fri. Ett beroende är en ensamhetssjukdom. Att bryta den isoleringen och våga vara nära, att ha tryggheten i sig utan att ta hjälp av sin överlevnadspersonlighet är en skör och känslig process som bara kan görs bäst i grupp.

Att gå i behandling innebär att lita på att det som sker i gruppen är vad jag behöver. Det finns inga villkor annat än en önskan om att tillfriskna. Jag skall frigöra mig från min egen inre domare.

Min ilska över min partners beteende vill inte gå över. Hur ska jag förstå? Känner mig så full av skam och smutsig, chockad och lurad.


Hej,
Ska försöka förtydliga var en beroende befinner sig.
Att inte se sig själv, bara sitt agerande gör att jag dömer mig som fel. Att sakna förmågan att kunna möta sig själv gör att jag inte är älskvärd mot mig. Jag lever i skam för mina brister.

Då kan jag inte leva i kärlek. Möjligen att vi i en parrelation tillsammans kan längta efter kärleken, men då blir det en symbios i stället. Där vi tär på varandra. Jag har ett beroende av att vara i skuld till min omgivning och blir ett offer för den.

Att inte ha blivit sedd i sin uppväxt är ett övergrepp. Det övergreppet fortsätter jag att utföra på mig själv. Det traumat, att försöka få bli bekräftad, fastnar jag i. Att jaga bekräftelsen, inte få den.

Bekräftelsen som jag behöver är den jag får när jag kan vara sann. När jag bekräftar mig själv och blir mött i den. Då, blir jag delaktig i mitt eget liv. Då har jag inget begär efter ett substitut.

Hej

Undrar helt kort om man kan bli fri från sitt beroende? Jag ser vilken människa som min man igentligen är. Är det så han kommer att bli eller blir man annorlunda?

Hälsningar Katrin


Hej Katrin,

För att hålla svaret kort så vill jag betona vad som är de tre viktiga delarna i behandlingen:

1. Stoppa utagerandebegäret.

Att ge sig sina behov gör att begäret inte fyller någon funktion. I ett beroende ser vi inte våra behov. Vi behöver hjälp att ta hand om oss och våra relationer. Innerst är vi rädda och därför reagerar vi på den. Vi behöver få hjälp att trygga oss.

2. Bli nykter.

Som beroende har vi svårt att se skillnad på verklighet och våra inre demoner. Med förmågan att ta hand om oss kommer nykterheten. Att jag kan anpassa mig till verkligheten i stället för att försöka manipulera den.

3. Mogna.

Då det är trauman som har hindrat vår utveckling och vi sitter fast i att upprepa dessa, är det i frigörelsen så att vi börjar utvecklas och mogna i dessa delar av oss. Vi kan ha utvecklat stora förmågor i oss just för att vi innerst känner oss rädda.

Hej
Jag har i dagarna förstått att jag troligtvis är starkt medberoende av min mans relationsmissbruk. Jag har till i
måndags varit ovetande om storleken och vidden av problemet. Vetat en del men känt att det måste vara mer. Men för att rädda hela situationen gjort vad jag trott varit rätt. Under tiden har jag tappat bort mig själv. Har ingen aning hur jag skall hantera detta.


Hej Medberoende,

Om det är som du säger att din man har ett beroende så är inte lösningen att hantera det utan att få hjälp. Som du formulerat ditt brev så är det tydligt att ni har en klart bristande kommunikation och det är ett tydligt tecken på att ni har svårt att nå varandra. Den bristande förmågan till intimitet är just anledningen till uppkomsten av ett beroende.
Medberoende är just att ha fokus på någon annan än sig själv. Jag upplever att jag är beroende av personen och sviker därför mig själv. Låter mig fara illa i relationen och min självkänsla blir bara sämre.

Thomas

Hej,
jag är partner till en sexmissbrukare. Mitt liv är kaos sen tre månader. Jag går på S-anon träffar men tycker att min partner och jag behöver vägledning i att kommunicera och gå vidare i vår relation. Jag har fastnat i destruktiva värdelösehets tankar och vet varken ut eller in. Min partner går på SLAA möten och är egentligen fullt nöjd med dem.

Hur ser det ut hos er, är de kö på att få komma? Vad kostar det? Hur lång stund tar det per träff med er? Kan man välja själv hur många gånger man tycker det beöhvs att gå tillsammans eller rekommenderar ni annat?

Jag är lite osäker om min partner nappar på detta (han tycker det räcker med slaa och S-anon) men jag ska presentera att ni finns då jag har fått svar på detta! Kanske kommer på fler frågor men det kanske är enklast att ringa!
Mvh ”Lotta”


Hej Lotta

Vi har ingen kö, utan vanligtvis så kan man komma inom en vecka.

Kostnaden är  3900:- i månaden om du går helfart.

Ett inledande samtal tar ungefär en timme. Då ser vi om du har kommit rätt och om du är åtagen att släppa de destruktiva beteendena och vill ha ett helare liv. Vi kan berätta mer om vad tillfrisknande resan innebär. Det är viktigt att du som går hos oss känner dig trygg, då det är en förutsättning för att våga släppa ut det som är slutet inuti dig. Sen är varje gruppmöte, som är en gång i veckan, 3 timmar långt med paus i mitten.

Behandlingen är helt frivillig. Det handlar om att ge sig själv det man behöver. Så du börjar och slutar när du vill. Dock så är det så att bryta ett beroende för att göra det möjligt för oss att ge oss våra behov istället för våra begär tar ca 1,5-2 år i behandling.

Thomas

Thomas1

Thomas Ristrand
Gestalt och traumaterapeut,

behandlings och utbildningsansvarig