En stel gestalt

Stenstaty

En stel gestalt. Vad menar vi med det? Elsa Stolpe går Gestalt- och traumaterapiutbildningen delar sina reflektioner över en bild på en stenstaty.

En stel gestalt. I en stelnad familj, stelnad arbetsplats, stelnad religion, stelnat sammanhang. I en miljö med starka åsikter, rigida mallar, tydliga rätt och fel, skyddat från känslor och rörlighet.

Där kontrollen blir viktigare än individen. Där allt handlar om att inrätta sig i ledet, för sålänge jag gör det får jag vara med. Rädslan och minnet av att bli avvisad får mig välja detta. Det får inte ske igen, då dör jag. För så kändes det, jag dog lite när jag utan skydd visade mig och inte accepterades.

Min inre kärna gömmer jag långt därinne. Jag tror att jag lever, att jag är en del av livet. Men det är jag inte. Med hjälp av min överlevnadsstrategi överlever jag varje stund, varje möte med en människa. Jag tror jag skyddar mig från smärta, men smärtan av mitt inre fångenskap plågar mig. Jag får inte, kan inte vara rörlig. Jag stelnar. Jag väljer ett stelnat sammanhang. Tills det gör för ont, tills drogen jag väljer hotar förinta mig. Då uppstår en möjlighet, till förändring. Till frihet. Till liv.